Reflektion; Final Call part 2

This text is going to be in swedish

Nu är det här projektet avslutat och det känns bra men tomt. Men jag tror att tomheten infaller efter varje avslutat projekt som man gör.
Mitt projekt blev något som jag inte trodde att det skulle bli..

Mitt mål: Göra om min plats från något vackert till något skrämmande. En plats som man inte vill vara på.

Något som är skrämmande kan vara allt från att någon lägger sin hand på din axel utan att du är med på det, till att en psykopat jagar dig på en öppen gata. Det visste jag när jag började mitt projekt, hur skrämmande ville jag att mitt projekt skulle vara? Till vilket dimension ville jag ta det till? Jag kände genast att jag ville göra den totala motsatsen mot vad min plats var. Från varm, vacker till kall och hemsk. Jag funderade länge och mycket på hur jag skulle göra det?


Mina referenser till det här projektet var dels en dokumentär om Tom Holland som har gjort filmen " Child's play" år 1988. Den handlar om Chucky som är en docka som kommer till liv, och han har allt annat en kärlek att ge, han är en ond docka. Tom Holland menar att han tycker att skräckfilmer når sitt syfte då dom omvänder en trygg, fin scen/omgivning till den totala motsatsen. Som i "Child's play" En mamma ger sin son en docka, en fin gest från mammans sida. Dockan kommer till liv och mammans fina gest blir genast något hon sent kommer att glömma. Mamman som älskar sin son överallt annat i hela världen, utsätter sin son för livsfara med sin fina gest. Jag blev fascinerad av den idén.

Jag känner ju lite så för min plats, min plats är som min ögonsten, något jag känner en kärlek för. Mitt ställe där jag flyr till då jag behöver rensa tankarna, vara för mig själv och bara känna mig lugn och harmonisk. Men att jag känner en sån kärlek för min plats som jag faktiskt gör var lite mer än väntat. Och det kom fram i redovisningen, då en i klassen sa att mitt projekt var "romantiskt-skrämmande" laddat. Vilket jag har tänkt på såhär i efterhand att det stämmer väldigt bra.

En annan referens var programmet "Skräckministeriet" som går på SVT2. Det avsnittet jag kollade på hette "Skräckens natur", vilket var väldigt passande tyckte jag, i.o.m att min plats ligger i skogen. Dom tog upp där varför vi människor dras till skogen lugn, det är ett ställe vi gärna flyr till då våra hektiska liv går oss upp över öronen. Men samtidigt så finns något i våra bakhuvuden att om det skulle uppstå en kris situation, låt oss säga att psykopaten jag nämnde innan börjar jaga en i skogen, då känns skogen oändlig. Det finns inga direkta nödutgångar i skogen.
Det fascinerade mig också, jag kände ju precis såhär som dem beskrev på programmet.

Inspirerad efter att ha kollat på Skräckministeriet, begav jag mig ensam till min plats, endast med en dagbok. Jag satt där själv från 10 på kvällen tills 3 på natten.
Den upplevelsen blev min förändringen, mitt projekt. Jag var fullständigt livrädd där uppe och var helt övertygad om att en alkis skulle komma och döda mig. Det må vara klyschigt..
När jag besökte min plats någon dag efter det i dagsljus, så kände jag mig fortfarande rädd, utsikten var fortfarande vacker och platsen var fortfarande vacker, men jag var rädd av att vara där. Jag kom på mig själv att titta över axeln några extra gånger! Det var då jag kunde dra slutsatsen att jag hade uppnått en förändring. Men förändringen blev allt annat än vad jag hade förväntat mig. JAG blev rädd, och min tanke var först att jag skulle skrämma andra med mitt projekt, men istället så var jag den enda som blev rädd.



Vad har jag lärt mig, och vad vill jag som kommande lärare, lära mina elever?


Jag har lärt mig med det här projektet att se saker som man normalt inte lägger märke till, synliggöra.
Som jag sa på mitt redovisningstillfälle, jag har fått ett "Tänk om..." tänk. För att dra ett exempel som illustrerar det tankesättet, är t.ex. en vanlig övergiven gata, TÄNK OM man hade gjort den självlysande så den syns på natten, kanske den skulle bli mer synlig för folk då?

För att ta in de tankarna i klassrummet så kan man dra in det i de flesta ämnena. I bild ämnet är det perfekt att träna eleverna på att medvetengöra och synliggöra saker som inte är allt för uppenbara, leta efter detaljer i bilder, göra som en slags bildanalys. Men även att en smutsig övergiven byggnad kan vara lika mycket inspiration som ett rött perfekt äpple, bara man öppnar ögonen och noterar sin omgivning.

Men jag har även tänkt på att se andra människor som man inte lägger märke till. Är det så himla hemskt att säga hej till den personen som sitter jämte en på spårvagnen? Kanske den människan berättar något om sig själv som är helt otroligt? Helt plötsligt får man ett annat perspektiv på den personen, man ser personen i fråga, till skillnad från om man hade fortsatt kollat ner i golvet på spårvagnen och fortsatt ignorerar personen jämte dig. Det kan vara en tanke att lära sina elever, jag kan tänka mig på lågstadiet och förskolan. Se de som är osynliga.
Men självklart så kan man jobba med äldre elever också!

Jag känner mig väldigt tacksam för att jag har fått ett nytt sätt att se på saker! Jag ser saker som jag aldrig har gjort innan, och det kommer inte bara hjälpa mig som lärare utan även som människa, att bli en bättre människa.

Tack för alla kommentarer på mitt projekt på redovisningstillfället, det hjälper mig så oerhört! Min förhoppning är att jag kan ytterligare utvecklas till nästa projekt!

Tack för mig och ha en riktigt trevlig helg allihopa!
PEACE// Josefine