Jag har suttit och tänkt på mina små uppdrag! Jag började så smått lite
igår med "att bära högklackat" - uppdraget. Bara få känna lite på det, se
hur jag känner mig när jag kommer 7 cm extra upp i luften. Jag skulle till
min sambos jobb efter det att han hade slutat, och då tänkte jag "vi testar så får vi se". Det resulterade i att istället för att åka spårvagn åkte jag taxi dit, och det blev taxi hem. Min fötter höll nämligen på att avlida! Har gått modell några gånger innan i högklackat och då har det aldrig varit något problem för jag visste att jag bara behövde ha på mig dem i ca 20 min, men nu, jag gick och svor!
Rent psykologiskt så var det jobbigt i början, jag kände mig extremt obekväm! Blev lite Stig-Helmer (sällskapsresan) "jag kan flyga" upprepningar.
Men min sambo var stolt över mig när jag kom inbalanserade på restaurangen. Jag måste säga att jag kände mig en gnutta stolt med!
Det har som sagt alltid varit en pärs för mig som redan är 1,78 cm lång att bli längre. Min längd har varit ett stort komplex hela mitt liv, men jag har insett sedan länge att jag inte kan krympa hur mycket jag än vill det. Men sen är det ju att man ska bryta sig ur det tänket som man har haft stort sett i hela sitt liv. Därför tror jag att gå i högklackat kommer hjälpa mig! Jag kommer verkligen få jobba med det, och tro mig det kommer göra ont och jag kommer inte vara glad, men f*n vad stolt jag blir om jag klarar av det!
Jag satt förra veckan utanför skolan med Lina och brainstormade lite. Hon kom på den briljanta idén att jag ska ta mer utrymme hemma. Så jag ska t.ex. börja lägga mina kläder i min sambos byrå, och ta mer av hans utrymme och se hur länge jag kan göra det tills han reagerar! Mycket roligt uppdrag!
Jag tror jag ska köra på att jag ska be andra ge mig uppdrag! Kan börja med min handledningsgrupp! Så får vi se! Blir kul och höra imorgon vad dem tycker om att ge mig uppdrag?
Ciao // J
2 kommentarer:
Hej Josefine:)!
Du har valt att använda dig själv som utmaning med klackskor och den egna kroppen som bas angriper du din omgivning. Jag känner med dina onda fötter:/
Inläggen är bra och beskrivande, du har börjat gestalta direkt vilket känns befriande.
Men hur går det för dig nu? Arbetar du fortfarande utifrån dig själv eller har arbetet lett dig i en annan riktning? Jag saknar dokumentation längtar tills det kommer ytterligare info hur det går för dig med gestaltningen. Dokumentera gärna med bilder, det skulle vara kul att se hur det ser ut i verkligheten.:)
Om du behöver hjälp är det helt okej att skicka ett mail till mig.
Lycka till!!/ Malin
http://www.youtube.com/watch?v=TS32WjJzEKU
Kanske inte berör din utgångspunkt men ganska roligt och sjukt. Vem vet det kanske är detta som blir ditt final nummer.
(Fick det inte att fungera som länk men klistra in det i fältet)
Allt gott/ Malin
Skicka en kommentar